Ibland blir jag så äcklad av att se hur våran värld är, där vi i väst lever på våra bröder och systrar, i u-ländernas, bekostnad. Ibland vill jag bara försvinna från allt, vårt samhälle, vår kultur, vår religion, vår värld, från alla människor. Jag mår uppriktigt dåligt av att se orättvisan som pågår varje dag runt om i vår värld. Hur ska en man orka att leva här, visst kan man bli hårdhjärtad och sluta bry mig, men det vill jag inte. Men uthärda orättvisan orkar jag inte heller.

Gud, jag ber dig. Ta över "min" skuta. Den har aldrig varit min, och kommer aldrig bli min. Den är din helt och fullt. Men än en gån ber jag Dig; Ta över helt och fullt, kom in i mitt hjärta och gör mig ren och fri.

Jag såg en intressant dokumentärfilm om en filmregissör som levde några dagar i en kåkstad i Filippinerna. Precis bredvid denna kåkstad låg stadens soptipp där de flesta som bodde där i området jobbade som "scavengers", typ samlare. Varje gång som en sopbil kom stod de där på rad och väntade, ung som gammal, från barn som var 11 år till gubbar med 70 sommrar bakom sig. Det här var vid staden Manillas utkant. Det var med stor respekt man tittade på denna dokumentär. Men vad rör detta mig? Ingenting. Förmodligen så kommer jag inte träffa någon av dem som bor där borta i skiten. Chanserna är inte stora. Så varför ska man bry sig, kanske det är bättre att sträva efter en stor pension som jag hörde att en man fick idag. 150 milijoner kan han se fram emot på sin ålders höst. Kanske det är det man ska satsa på, då kan jag ju gå där och vara helt självupptagen och bara spela gitarr dagarna i enda och inte bry mig om någon eller något. Vad skönt det skulle vara.... eller?............ Ironi är någonting som jag hoppas att du som läser detta förstår dig på. Visst är det sjukt? Vilka klyftor. Från en man som nästan inte äger någonting, för att sedan byta kanal och få höra om en annan man som kommer att leva i total lyx resten av sitt liv, med så mycket pengar så att han inte vet vad han ska göra av allt. Sen skyller vi på att regeringarna i dessa länder, som äger fenomenet "extrem fattigdom", är själviska och gör ingenting för att lösa situationen, efter det att vi har huggit in på efterätten förstås. Och vad kan vi göra? Ingenting? Jag tror att vi måste säga ifrån. Våran regering är folkvald och representerar det svenska folket. Dig och mig alltså. Jag säger: Låt oss sluta oss samman och sätta press på våran regering så att de sedan sätter press på u-ländernas regeringar så att de förstår att det inte är ok att behandla sina medborgare som djur. Så om vi ,som det svenska folket, vill detta måste vår regering ta upp det!!

Ett litet revolutionärt inlägg. Var med du också och var en revolutionär!

Peace