Grundproblemet i vårat samhälle tror jag beror på att vi är nöjda. Vi vill inte ändra oss för vi har det bra. Vi har prylar upp till halsen och säger att Gud har “välsignat” oss. Så börjar vi umgås med våra prylar istället för Gud, sen så börjar vi umgås med våra prylar istället för människor, sen så börjar vi umgås med männikor genom prylarna. Vi blir mer och mer beroende av materiella ting, saker som “underlättar” våran vardag. Nej, jag tror inte att det är den välsignelsen som Gud ville för oss, Han som vill gemenskap och kärlek. Han skapade ju oss inte som robotar som bara gör som Han säger. Han ville ju att vi skulle umgås med honom, älska honom av fri vilja. Istället umgås VI med saker som inte har fri vilja. I vårat samhälle har vi en stor brist av gemenskap, människa mot människa, öga mot öga. Vi håller på att förlora våran sociala kompetens. Och hela tiden tänker vi att om jag skaffar en till pryl så kommer jag att må bra. Men sen går det ett tag sen så måste man ha en ny pryl för att må bra. Vi spenderar så otroligt mycket pengar på oss själva när vi skulle kunna leva på minst hälften av det och ge bort hälften till människor som behöver det bättre. Jesus pratar om fattiga och att vi ska hjälpa de som är dem minsta, men vi ser inga fattiga för vi tror att det innebär en brist av pengar och prylar. Visst finns det sånna, men är vi alla inte fattiga? Fattiga på relationer? Fattiga på Gud? Behöver vi inte varandra? Jo!!!

Jag önskar att alla skulle leva utan en TV för minst ett halvår. Jag tror att de flesta skulle uppleva sig själva fattiga och ensamma om de inte hade TV. Flera som jag har pratat med som jag uppmanar att slänga ut TVn säger till mig att de inte skulle klara det, för de måste ju se vissa program. Åke Green sa att: “Homosexualiteten är en cancersvullst på vårat samhälle”, jag säger att vårat beroende av prylar och häftiga saker är en cancersvullst på vårat samhälle. Tänk om alla stängde av sin TV och började umgås med varandra. Att skita i Lost eller Idol en kväll och istället åka hem till en god vän och umgås (om vi har några goda vänner kvar).

Varför har vi så svårt med nära relationer? Är vi rädda för att bli sårade? Det vore en logisk förklaring om inet annat, för en maskin kan inte såra ens känslor som en människa kan. Men jag vill inte leva hela mitt liv bunden till en pryl och gå miste om den kärlek som finns mellan goda vänner, jag vill inte gå miste om att ge ut av mitt välstånd till mindre behövande. Ibland så vill jag bara slänga ut allt vad jag äger, sälja det och ge till de fattiga, precis som Jesus säger till den rike mannen i evangelietexten. För jag är en rik man, på tok för materiellt rik. Men ändå så hejdar jag mig och går för ofta min egen väg.

Gud förlåt våran frånvaro, vår frånvaro från Dig... Fräls oss från sakerna som äger oss. Hjälp oss att leva för varandra och inte för vår TV. Hjälp oss att släppa taget om våra liv som du har lånat oss, hjälp oss att lämna tillbaka våra liv till den rätta ägaren: Du..... Käre Gud, hjälp oss som lider så mycket. Amen

Roligt roligt, helt i min smak! (Har rätt barnslig humor) Hehe

Kristen, varför?

Vad är det för skillnad på kristna idag och icke-kristna... Vad gör oss kristna så otroligt speciella jämfört mot "vanliga" människor? Är det för att vi har t-shirtar med kristna budskap på, eller våra armband med förkortningar som visar vad vi tror på, eller fisken på bakluckan på vår bil, som för övrigt är ett tecken som bara vi kristna vet om. Vilken bra religion som vill inkludera alla men använder tecken som ett visst antal människor vet om. Vad innebär det att vara kristen om det inte får någon större betydelse i ens liv. Alla människor träffas och har väldigt kul tillsammans, det behöver man inte Gud för att ha. Och ja, det finns "okristna" människor som träffas och har väldigt roligt utan alkohol. (det finns även kristna sammanhang som förtär på tok för mycket alkohol). Och att bara vara trevliga mot sina vänner har redan Jesus tatt upp i bibeln; "Även hedningarna gör det" sa han.

När man läser bibeln och ser vem Jesus är och hur han behandlade människor så är det rätt tydligt att han var på de fattigaste sida, han var på de utslagna och de utstöttas sida. Och de här ställena i bibeln verkar vara ett "horn i sidan" på oss, det verkar som att folk hoppar över dem när de läser bibeln, eller så har de inte läst bibeln och de vet inte hur Jesus var. För i predikstolen så predikas det att vi måste komma närmre Jesus och låta honom forma oss, vi måste bli mer som honom. Och på våra armband så står det W.W.J.D (What Would Jesus Do), men bara till den grad så att vi blir goda människor mot varandra, och det är inte bara. Men det här att ta hand om de som är utslagna, de allra minsta för att uttrycka vad bibeln använder för ord, de predikas det inte mycket om. Det här i Matteus 25 där Jesus pratar om hans himmelrike och vilka som ska få ärva det, det här med "den som har gjort det mot en av dessa minsta har gjort det mig", det är ju en stor del i det kristna livet.

Många människor, inte bara kristna, lever lite i depression. Och en stor del till att människor har det så tror jag att de saknar en djupare tillfredsställelse i livet. Det tror jag kan bero på våran självcentrering. Mycket idag handlar om mig, mig och mig. Jag ska ha bra hy, Jag ska klä mig snyggt, Jag jag och jag. Vi ser bara till vårat eget bästa. Men jag tror jag har ett recept på djupare glädje: Börja lev för andra. Det är vad det handlar om att vara kristen, personlig relation med Gud, sen lev för andra. Jesus säger ju det, eller gör han inte det.

Jag upplever detta jätte svårt, jag är absolut ingen bra modell för hur man ska leva, men jag vill! Vill du så kan vi göra det tillsammans.. Ibland så vill jag bara spy när jag upptäcker hur jag sätter mig själv i centrum. Jag kan tycka det är rent äckligt att jag spenderar så otroligt mycket på mig själv när det finns människor som svälter...

Aja, det är väl en last som jag och många andra får dra, men även försöka göra något åt..

Pz