SMU... Att vara eller att icke vara....

I helgen som var så var jag och en vän, Jakob Ahlbom (den mest helsvenske italienaren), i Stockholm på SMUs extra riksmöte och Riksstämman med SMU, MKU o SBUF. Det var en lustig sammanställning. På förhandlingarna så var det två frågor som var extra viktiga som de flesta såg fram emot. Det ena var om hurvida vi ska gå ihop, ungdomsförbunden, eller inte. Och det andra var vad den nya riksorgansiationen skulle heta. Det fanns bara ett förslag på namn som den arbetsgrupp som jobbade med det hade kommit fram till. De hade deligerat ut det till en reklambyrå som brukar arbeta med sånna här frågor. Namnet skulle uppfylla visa krav, och vad reklambyrån kom fram till var: Equmenia.

Själv tyckte jag det var väldigt töntigt och det lät som en avlägsen planet, och de ungdomar jag hade frågat hemma här tyckte att det också var töntigt. Så min uppgift var att sätta käppar i hjulet och rösta nej, men de med min åsikt var i väldig minoritet. Så nu heter SMU, SBUF o MKUs riksorgan Equmenia... Och nu får ni ursäkta mig alla SMUare som läser detta, men jag tycker detta är typiskt SMU. Det finns en typisk SMUare, jag vet inte om ni har märkt det, men jag tycker det, och det blir extra tydligt när man åker till Stockholm och träffar alla dessa ungdomar. Jag upptäckte att jag hade väldigt svårt för dem. De som stöpta i en viss form allihop... Och det bästa namnet man skulle kunna sätta på den är: Equmenia.. Jag ber om ursäkt om jag trampar dig på tårna, men jag upplever och har alltid gjort det som SMUare som väldigt töntiga, och väldigt rädda för raka puckar. Luddigt är deras ledord. Det är som om de måste be om ursäkt för deras tro, och stänger in sig i sina kyrkor. Detta sista är ett problem bland alla samfund tror jag, inte bara SMU.

Jag känner väldigt många goa SMUare, om du känner dig som en av dem så ska du veta att jag tycker otroligt mycket om dig. Men jag stör mig på mycket inom Missionskyrkans ungdom, speciellt denna SMUformen som finns. Och man är konstig om man är för "andlig", medans anden, enligt mig, ska vi söka och be om hela tiden!!! Ni som läste med mig till ettåringar vet att jag var väldigt skeptisk för mycket inom SMU, det har ännu inte släppt... Jag längar efter ett andligt genombrott där äkthet och lärjungaskap finns. Där unga längtar mer efter Gud istället för SKA-musik eller annan "inne" musik inom SMU.

Aja, här har jag presenterat mina fördomar för er... Jag ska be till Gud så att Han antingen besannar mina fördomar eller visar på att de är fel.... Men jag har alltid upplevt luddighet och osäkerhet i SMU på många olika sätt...

Aja, kasta eller betrakta... ni får göra vad ni vill, kommentera gärna, argumentera gärna.. jag har dragit en väldigt rak linje, och alla SMUare går inte in på mina beskrivningar, nej... Jag vet många som inte gör det.... men men, upplevelser är upplevelser, och jag kommer inte, aldrig, att bli "en sann SMUare", aldrig. Inte den som jag ser nu iallafall....

Yes, Peace out!!

Sena kvällar och studsande tonåringar!

Klockan berättar just nu för mig att den vill att jag ska gå hem och sova... det ska jag så småning om...

Idag på vårat tonår så har vi hoppat trampolin, fruktansvärt roligt!! Jag är helt slut i både mage och ben, hehe! Det är så här att Herrljunga är riktigt bra på denna, lite okända, sport. De har en del svenska mästare i truppen! Det är häftigt, att lilla Herrljunga producerar goda gymnaster!! hehe... Den senaste tiden har varit lite tuff, inte så att jobbet har varit jobbigt, men att leva sitt liv kan vara nog ibland känner jag. Förra måndagen så vart jag sjuk. Väldigt olämpligt med tanke på att min far fyllde 50 år i fredags, hehe. Men jag stod på benen och kunde hålla en glad min, hehe... Det är så lustigt att ibland när man har vandrat en bit i en riktning i sitt liv, sen så upptäcker man att allt är inte som man tycker att det ska vara, går det för långt så kan man må riktigt dåligt också.... Man stannar upp för en tid och blickar tillbaka på det som har hänt, och då ser man tydligt ett mönster som har brytit ner snarare än byggt upp. För ofta stannar man till och upptäcker att Gud känns som borta, Han som var så nära för en tid sen är nu nästan helt borta, känns det som. Men frågan är: Har Gud lämnat dig, eller har du lämnat Gud? Jag tror på det senare, så har jag uppfattat det iallafall. För ofta har man sagt åt Gud att du får vänta, jag har andra saker för mig nu. Det är så konstigt, för det leder bara bort från det som bygger upp.. hmm... Det enda man kan göra är att stanna upp och erkänna sin dumhet att gå ensam, och vända tillbaka! Och det är så skönt att för Gud är ingenting omöjligt, Han tar alltid emot en igen! Hans kärlek är oändlig, hehe. Det är en hemlighet som ingen av oss tror jag kan fatta helt ut!

jaja... mycket flum, men nu ska jag gå hem och sova....

Peace out

Perioder....

Hejsan era törstiga bloggläsare, jag har varit lite inaktiv på senare tid... Men snart så kommer det mer, men inte just nu.. Man kan säga att jag har varit i en lite svacka, och kanske fortfarande är kvar där. Jag och några ungdomsledarkollegor kallar dessa svackor för perioder. Och just nu så har jag nog varit i en sådan period, som sagt.

Jaja.. snart kommer det mer vettiga inlägg...

Peace out........... hm..... Peace.....