I kväll har jag hängt i ett kollektiv i en förort till Göteborg. Sitter på madrass och ska snart lägga mig för att sova. Har ni någon gång varit med om att hur någon berättar om saker han/hon varit med om eller ska/vill göra och ni bara sitter där och känner nästan lite skuldkänslor inför det? Att man känner skuldkänslor för att man inte gjort det eller för att man inte vill göra det? Det är rätt lustigt. Man blir lite impulsiv och vill kasta sig ut i det tomma intet göra vilda saker, bara leva på spontana impulser! Det är väldigt frestande. Men innerst inne vet man att man inte har någon längtan åt det hållet. Det är underbart om de som bär på denna längtan uppfyller den, men vad är det de uppfyller? Sitt begär? Sin längtan? Sitt inre? Sin äventyrslust? Jag vet inte... Men ibland får jag skuldkänslor för att jag inte har samma längtan.
Jesus är bäst!
Peace
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar