Grundproblemet i vårat samhälle tror jag beror på att vi är nöjda. Vi vill inte ändra oss för vi har det bra. Vi har prylar upp till halsen och säger att Gud har “välsignat” oss. Så börjar vi umgås med våra prylar istället för Gud, sen så börjar vi umgås med våra prylar istället för människor, sen så börjar vi umgås med männikor genom prylarna. Vi blir mer och mer beroende av materiella ting, saker som “underlättar” våran vardag. Nej, jag tror inte att det är den välsignelsen som Gud ville för oss, Han som vill gemenskap och kärlek. Han skapade ju oss inte som robotar som bara gör som Han säger. Han ville ju att vi skulle umgås med honom, älska honom av fri vilja. Istället umgås VI med saker som inte har fri vilja. I vårat samhälle har vi en stor brist av gemenskap, människa mot människa, öga mot öga. Vi håller på att förlora våran sociala kompetens. Och hela tiden tänker vi att om jag skaffar en till pryl så kommer jag att må bra. Men sen går det ett tag sen så måste man ha en ny pryl för att må bra. Vi spenderar så otroligt mycket pengar på oss själva när vi skulle kunna leva på minst hälften av det och ge bort hälften till människor som behöver det bättre. Jesus pratar om fattiga och att vi ska hjälpa de som är dem minsta, men vi ser inga fattiga för vi tror att det innebär en brist av pengar och prylar. Visst finns det sånna, men är vi alla inte fattiga? Fattiga på relationer? Fattiga på Gud? Behöver vi inte varandra? Jo!!!

Jag önskar att alla skulle leva utan en TV för minst ett halvår. Jag tror att de flesta skulle uppleva sig själva fattiga och ensamma om de inte hade TV. Flera som jag har pratat med som jag uppmanar att slänga ut TVn säger till mig att de inte skulle klara det, för de måste ju se vissa program. Åke Green sa att: “Homosexualiteten är en cancersvullst på vårat samhälle”, jag säger att vårat beroende av prylar och häftiga saker är en cancersvullst på vårat samhälle. Tänk om alla stängde av sin TV och började umgås med varandra. Att skita i Lost eller Idol en kväll och istället åka hem till en god vän och umgås (om vi har några goda vänner kvar).

Varför har vi så svårt med nära relationer? Är vi rädda för att bli sårade? Det vore en logisk förklaring om inet annat, för en maskin kan inte såra ens känslor som en människa kan. Men jag vill inte leva hela mitt liv bunden till en pryl och gå miste om den kärlek som finns mellan goda vänner, jag vill inte gå miste om att ge ut av mitt välstånd till mindre behövande. Ibland så vill jag bara slänga ut allt vad jag äger, sälja det och ge till de fattiga, precis som Jesus säger till den rike mannen i evangelietexten. För jag är en rik man, på tok för materiellt rik. Men ändå så hejdar jag mig och går för ofta min egen väg.

Gud förlåt våran frånvaro, vår frånvaro från Dig... Fräls oss från sakerna som äger oss. Hjälp oss att leva för varandra och inte för vår TV. Hjälp oss att släppa taget om våra liv som du har lånat oss, hjälp oss att lämna tillbaka våra liv till den rätta ägaren: Du..... Käre Gud, hjälp oss som lider så mycket. Amen